Ingrid Inga

Politiskt ansvar

Sametingets styrelse har nu haft sitt 4:e styrelsemöte med den nya styrelsen sedan övertagande i slutet av maj 2010.  En av de viktigaste frågorna som en styrelse och styrelseordförande har att ta ansvar för är Sametingets budget.

Vid övertagande begärdes en budgetuppföljning per den 31 maj och redan då kunde den nya styrelsen konstatera att Sametingets budget överskridits för framförallt Sametingets folkvalda och detta konstaterades redan innan dubbla arvoden för styrelsens ordförande blivit aktuellt.  Vid budgetuppföljningen per den 30 juni visades det sig att  underskottet ökat ytterligare. Dubbla arvoden för styrelseordförandena motsvarar en mindre del av underskottet.

Budgeten är styrelsens ansvar samtidigt som den är en styrelses viktigaste medel att kunna förverkliga sin politik. Är inte budgeten under kontroll är det mycket svårt att på ett trovärdigt sätt föra diskussioner om reformer med t ex regeringen.

Sametingets styrelse har därför nu beslutat att göra de besparningar som är nödvändiga i de folkvaldas del för att Sametingets totala budget ska vara i balans i slutet av året. De konsekvenser besparingarna får är bl a att Sametingets politiker får sänka ambitionsnivån för det politiska arbetet under resten av året. Detta är tyvärr den bistra verklighet som vi politiker nu står inför.

Ingrid Inga

Sommarledighet

Min sommarledighet blev i år 3 veckor. Jag hann med en tur till Påstavara och såga ved. Ingen tror väl mig om jag säger att jag fortfarande sågar ved med bågsåg. I byn tycker alla att jag är gammeldags. Men sanningen är den att jag kan inte hantera motorsåg.

Strax innan jag tog mig ledighet från mitt uppdrag som styrelseordförande hann jag vara med på introduktionen av Sametingets nya kanslichef Patrik Kansa. Eftersom Patrik och jag kommer att ha en hel del med varandra att göra framledes kändes det bra att träffa honom under lugna former.  

För att Sametinget ska kunna arbeta både med myndighetsuppgifter och med politiska frågor är det viktigt att personalen vid Sametingets kansli och Sametingets folkvalda – d v s vi politiker i plenum och i styrelsen har goda och avspända relationer med varandra. Det är också viktigt att Sametingets folkvalda och personalen tillsammans bidrar till att bilden av det ”bråkiga” Sametinget nyanseras.

Som politiker är jag väl medveten om att politik bl a handlar om att lyssna på våra väljare, och att  kunna hantera komplexa och ofta motstridiga intressen. Men det är också viktigt att jag som politiker ser personalen vid Sametinget som en resurs för att jag ska kunna genomföra mitt uppdrag på ett bra sätt.

Nåväl – nu börjar samepolitiska hjulen så sakteligen rulla. Under hösten kommer ett antal stora frågor att behandlas av plenum. Renbeteskonvention, rovdjursfrågan, utbildningsfrågor osv

Ingrid

Hållbar och lönsam rennäring – grunden för det samiska samhället

Det är mycket glädjande att få rapporter från samebyarna att årets kalvningar varit förhållandevis bra trots att  betesförhållandena inte varit gynnsamma i alla samebyar under föregående vintern och trots att rovdjurstrycket är fortsatt för högt inom renskötselområdet. När det gäller rovdjuren fortsätter förekomst av järv att öka. Även förekomst av varg verkar öka i renskötselområdet.

Jag konstaterar att vår samiska basnäring - rennäringen – fortsätter att utvecklas positivt trots att förutsättningarna inte alltid är så goda. 

Som företrädare för Sametinget är det viktigt att lyfta fram rennäringen som en positiv kraft för utveckling av det samiska samhället både för oss själva och för det omgivande samhället. Utan en hållbar och lönsam rennäringen  skulle t ex många inlandskommunerna ha svårt att kunna erbjuda kommunal service till sina medborgare. Det tycker jag är något som är väldigt positivt att lyfta fram.

Ingrid

Traditionalist eller förnyare?

Allt oftare hör jag kommentarer om att det samiska samhället behöver förändras och förnyas för att utvecklas.  De här kommentarerna hör jag både från samer och från personer utanför samiska samhället. Oundvikligen ställer jag då frågan till berörda varför ska vi förändras och till vad.

Vad innebär det då att vara traditionalist eller förnyare?

Ja, att vara traditionalist är för mig att värna om det som är unikt i det samiska samhället. Tänk bara att vi har ett eget Sápmi som sträcker sig över landsgränserna, att vi har starka egna samiska näringar som också är grunden i vårt samhälle, att vi har ett eget språk som fortfarande lever trots många års assimileringspolitik, att vi har en egen stark kultur som många i vårt samhälle fortfarande levandegör. Vi har också egna traditioner och seder, starka familjeband och många egna samhällskoder som utomstående inte känner till.

En annan intressant reflextion som jag också gjort är att de samiska näringarna, kulturen, språket, traditioner och seder fortfarande är levande i vardagen för många som lever i det samiska områdena i dag.  Många säger att det samiska samhället fortfarande är stark därför för att vi inte anammat andras uppfattningar om vad som är bra för oss. Att vilja värna om och att vara stolt över våra egna näringar, vår egen kultur, vårt språk, våra traditioner i vardagslivet är viktigt även i framtiden för oss alla.

Nå vad innebär det att vara förnyare. Ja, jag vet inte vad förnyare vill förnya eller förändra. Däremot vet jag att traditionalister också är förnyare. Se er bara om i vårt samhälle så ser ni vilken förnyelse och utveckling som skett under bara de senaste 30-40 åren.

Så det är med stolthet jag kan säga att jag är traditionalist.

Ingrid

Allmänna val 2010

Ingen har väl kunnat undgå att vi har ett riksdagsval framför oss i september 2010. Valtemperaturen har höjts vecka för vecka.

I dagarna är Almedalen i mediernas blickpunkt eftersom riksdagspartierna finns på plats där. Sameradion har i sin enkätundersökning av hur riksdagspartierna ser på samefrågorna konstaterat att samiska frågor är ”icke-frågor” .  Och mycket riktigt - hittills har ingen av partierna ens nämnt att i Sverige bor samer som också erkänts som Europas enda urfolk – än mindre har partierna en nämnt hur de avser förhålla sig till de grundläggande förutsättningar för oss som urfolk.

Sameradion konstaterar också att det finns också en stor okunskap om samiska frågor bland partierna. Detta faktum är ju i och för sig inget nytt för oss samepolitiker.  Som företrädare för Sametingets folkvalda konstaterar jag att just okunskapen om samiska frågor i det omgivande samhället är vår värsta fiende.

En sak som jag reagerar över när det gäller riksdagsvalet och som riksmedia också rapporterar om är att valrörelsen präglas av mycket ”smutskastning” av enskilda politiska företrädare. Lyssnar jag på de politiska debatterna i Almedalen verkar inte sakpolitik var det väsentliga att diskutera. Nä, snarare handlar det om hur partierna ska framställa andra partiers företrädare i så dålig dager som helst. Som väljare tycker jag att tonen mellan partierna och debatterna lämnar mycket annat att önska sig.  

Sametingsvalet 2009 ter sig för mig i detta perspektiv som en ljum sommarvind trots att media rapporterat och fortsätter rapportera att det bara ”bråkas” i Sametinget? Stämmer verkligen den bilden av Sametinget? Om partierna har olika uppfattningar – bråkar politikerna då? En annan fråga som återkommer är: Ska Sametingets politiker har samma uppfattning i allt? Om så är fallet – behövs det politiker då?

Jag ser med spänning på vad som händer i valrörelsen under augusti och i september? Tänk om något riksdagsparti kliver fram och lyfter de samiska frågorna?Det vore väl fantastiskt revolutionerande!

Ingrid

Sommaren i Sápmi

Sommaren betyder för de allra flesta att få vara ledig – t ex ledig från skolan, ledig från sitt arbete och  ledig från politiken.

Men för renskötaren är sommaren det en av de mest arbetssamma och viktigaste tiden på året. Nu ska resultatet av den långa vinterns utfodringar, vinterbetet och bevakning av renhjorden mot rovdjur skådas. Har vajorna fött kalvar? Har kalvarna överlevt? Kommar sommarvärmen som underlättar samlingarna till kalvmärkningen?

Från midsommartid rustar de allra flesta renskötarfamiljerna för flyttningen till högfjällen och till sommarvistena för kalvmärkningarna i den egna samebyn men också i grannsamebyarna. Det här är en mycket arbetsintensiv tid för rennäringen.

För den oinvigde ter sig nog livet i sommarvistena väldigt lättsam. Folk sover till långt in på dagen och inte förrän mot kvällskvisten blir det liv och rörelse i vistena. Om de bara visste vilket arbete som görs varje natt under kalvmärkningarna.

Nu önskar jag bara att vajorna fött många kalvar,  att många kalvar kan märkas och att många kalvar överlever till nästa år så att rennäringen kan fortsätta att vara en stark, hållbar och lönsam näring i Sápmi.

Ingrid

Bilden av Sametinget

Hur ser bilden av Sametinget ut i det offentliga rummet?

Sametinget är viktig för oss samer?  eller Det bara bråkas i Sametinget?  Sametinget är myndighet? Sametinget är ett folkvalt organ?

Vem skapar den positiva/negativa bilden av Sametinget? Är det ”andra” som skapar den? … eller är vi politiker medskapare av bilden av Sametinget? … eller är det det omgivande samhället som skapar bilden?

Ja svaren på dessa frågor är inte alldeles givna.

Till att börja konstaterar jag att bilden av Sametinget är mångfacetterad och att många har åsikter om Sametinget. Jag tycker det är positivt att många engagerar sig i Sametinget. Men frågan infinner sig vad debatten om Sametinget egentligen handlar om? Oftast har debattörerna  en alldeles klar uppfattning om vad Sametinget är, vad Sametinget inte är och vad Sametinget ska göra och inte göra.

Enligt riksdagens beslut är Sametinget både ett folkvalt organ och en statlig myndighet. Denna dubbla funktion saknar motsvarighet i det omgivande samhällets organisering av politiska organ och myndigheter eftersom det i det omgivande samhällets finns  en klar skiljelinje mellan politiska organ och myndigheter. Att jämföra Sametinget med det omgivande samhällets etablerade strukturer av politiska organ och myndigheter låter sig därför inte göras. Sametinget blir på det här sättet svårbegriplig för den som inte är insatt i frågan och det är lätt att spekulera om  och raljera om Sametinget.

En annan reflexion som jag gör är att många- både samer och andra  i det omgivande samhället – har en uppfattning om att vi politiker ska vara eniga i Sametinget. Jag är också övertygad om att i de grundläggande samepolitiska målen är vi sametingspolitiker eniga men att det är vägen till att nå våra politiska mål som skiljer sig åt.  Så för mig handlar politik om att hantera olika eller i bland motstridiga uppfattningar om vilken som är den rätta vägen till att nå de gememsamma målen.  Är då bilden av bråkiga sametingspolitiker  rätt eller är vi sametingspolitiker precis som andra politiker i t ex kommuner, landsting, riksdag –  det är frågan?

Sametinget är ett viktigt organ för oss samer men bilden av Sametinget är inte rättvisande. Jag som politiker har ett ansvar att ändra på den bild som finns idag om Sametinget – frågan är om andra också är beredda att göra det?

Ingrid

Möjligheternas Sápmi

Vårt samiska samhälle är fantastiskt.

Vi har eget språk, egen kultur, egen religion, egna seder och egna näringar och vi har Sápmi.  

Ser vi på vår gemensamma framtid är det viktigt att vi politiker och företrädare för det samiska samhället lyfter fram de fantastiska möjligheterna och potentialen i rennäringen och andra samiska näringar, i vårt levande språk, i vår starka kultur, i våra marker och i våra vatten, hos våra unga och oss själva. Sett ur ett historiskt perspekt är jag förundrad över att det samiska samhället fortfarande är så stark.

Som politiker i Sametinget vill jag lyfta fram möjligheterna i vårt samiska samhälle både inför oss själva men framförallt för det omgivande svenska samhället. Lyfter vi fram alla våra möjligheter inom näringarna, språket, kulturen, våra levnadsätt, vill jag påstå att vi kan hantera de problem som vi trots allt har på ett bra sätt. Genom att visa på möjligheterna kan vi också bättre argumentera , övertyga och skapa förståelse för  en stark och hållbar Sápmi.

Låt inte framtiden skymmas av problem – se hellre möjligheterna

Ingrid

Viktiga samiska mötesplatser

Idag ska jag åka till Hemavan och SSRs landsmöte. Det blir en lång bilresa men med mig i bilen kommer jag att ha Lars Pittsa från Gällivare –  en stark företrädare som under lång tid arbetat för det samiska folket. Det kan bli intressanta diskussioner under resan.

SSRs landsmötet är en av de viktigste  mötesplatserna för samer från hela Sápmi. Både samebyar och sameföreningar, renskötande och icke-renskötande samer möts under ett par dagar.  Även representanter för det svenska samhället tar tillfället i akt att möta företrädare för det samiska folket och för att ta del av debatter, beslut och att umgås under otvungna former.

En annan betydelsefull mötesplats är det samiska konfirmationsläret som ungdomsförbundet Sámi Nuorra arrangerar tillsammans med Svenska kyrkan.  Konfirmationslägret pågår  just nu i Nikkaluokta till vilken många unga samer samlats för att bl a få möjlighet att lära känna andra unga samer från hela Sápmi.

Jag vill påstå att de positiva effekterna med alla de samiska mötesplatserna behöver synliggöras – för det är vid de här tillfällen som den samiska identiteten och självskänslan stärks.

Ingrid

Mänskliga rättigheter

Börjar måndag morgon med en promenad runt Talvatissjön i lätt duggregn. SKÖNT

Efter tidningsläsning sätter jag mig i bilen för att ta mig till Luleå och en möte med utredningen för utvärdering av nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter. Utredningen ska vara klar 31 december 2010 och kommer att resultera i ett betänkande om hur regeringen avser går vidare med implementeringen av konventionerna om mänskliga rättigheter i Sverige.

Josefins Skerk från partiet Jakt och fiskesamerna och sameskolchefen deltar också vid överläggningarna.

Regeringen har antagit två nationella handlingsplaner för mänskliga rättigheter. Den senaste har gällt för åren 2006-2009 och det är den som nu ska utvärderas.

För Sametingets del kan vi snabbt konstatera att Sametinget inte alls eller i mycket liten omfattning varit delaktig i utformning eller i samråd om denna handlingsplan. Det är en stor brist.

Vi hade bra diskussioner om t ex vilken betydelse Sveriges erkännade av  samerna som urfolk 1977 har. Vilken innehåll har en sådant erkännande? Om Sverige har för avsikt att leva upp till sina åtagande – vilka konsekvenser får det? Vi diskuterade också mål för en ev ny nationell handlingsplan för mänskliga rättigheter. Kanske ett mål ska vara att utforma en urfolkspolitik?

Ingrid